Jag Daniel Salhtenius giör med dig fan efterföljande Contract, som är Att Du skall nu strax gifwa mig Svartboken, och lämna henne wid denna Eeck, at iag iMorgon när iag kommer hit, finner henne, eller och istället för henne, en pung som aldrig trytes Rixdaler Caroliner och femtioöresstycken uthi. Deremot lofwar jag dig att i min lifztid tiena tig och efter min död höra tig til med kropp och själ. Anno 1718 d. 30 Januarij.

Daniel föddes 16 mars 1701 i Markims prästgård och dog som professor i Königsbergs januari 1750.

Den 30 januari 1718 går Daniel, då 17 år gammal, ut i skogen söder om vägen vid Prästgården och sätter upp en lapp men ett avtal med djävulen, skriven med hans eget blod. Det hela går dock fel för lappen hittades och Daniel ställdes inför rätten. Straffet för "djävulsförskrivningar" – förbund med satan var döden.

Även om man tyckte sig förstå att det var ett ungdomligt pojkstreck och att Salthenius dessutom hade blivit lurad till det av äldre kamrater, var kontrakt med Satan någon man såg mycket allvarligt på och domen blev dödsstraff.

Nu avrättade man inte gärna barn som ännu inte hunnit fylla 15 år, och Salthenius familj drev då hårt tesen att han inte varit mer än knappt 14 år och 11 månader den där januarinatten då kontraktet upprättats. Kyrkoboken från Markims församling visade sig vara bristfällig, men fadern gick ed på sonens ålder. När sedan också hela Markims församling unisont intygade att han fört ett ”stilla och sedligt leverne” föll konsistoriet till föga. Dödsstraffet omvandlades till 1 månad på vatten och bröd och uppenbar kyrkoplikt.

Daniel reste till Tyskland och Halle och blev framgångsrik och ansedd lärare och professor. 1740 kommer filosofen Immanuel Kant till Köningsberg och får då Daniel till lärare och en av Daniels böcker som kurslitteratur.

Han hittade vägen till universitetet i Halle 1724 där han fortsatte sina studier. Efter att ha mottagit sin magister från Halle den 30 april 1729 kallades Salthenius omedelbart till Königsberg av Franz Albert Schultz för att hjälpa den pietistiska saken där. Han ersatte Abraham Wolf som inspektör för Collegium Fridericianum och blev biträdande professor i logik och metafysik efter Johann Gottfried Teske. År 1731 accepterade han rektoratet vid katedralskolan i Königsberg, som han behöll under resten av sitt liv. 1732 blev han doktor i teologi och fick en docentur i teologi (ersatte Wolff), han lämnade då sin docenttjänst i logik och metafysik; året därpå blev han den sjätte professor och 1745 den femte professor i teologi.

Salthenius tillhörde en grupp av Königsbergpietister inklusive Wolff, Schultz, Johann David Kypke, Georg Friedrich Rogall och Daniel Heinrich Arnoldt. Ortodoxa lutheraner krävde att han skulle avskedas 1737 när rykten om hans tidigare pakt med djävulen cirkulerade i Königsberg, men en rapport som skrevs senare samma år som fann honom oskyldig till anklagelserna.

Han var en lärd man och en begåvad pedagog och skoladministratör, och han hade det största privata biblioteket vid den tiden i hela Preussen - cirka 22 000 volymer, varav 300 biblar, 1500 böcker med biblisk exeges och över 7500 böcker om kyrkan.

Hans eget skrivande handlade om religiösa ämnen: historiska bevis om den bibliska kanonen, tvister med katoliker, diskussion om de symboliska böckerna och en delbibliografi över hans bibliotek.

Han dog 1750, 49 år gammal.

BIBLIOGRAFI


  • De articulis Smalcaldicis (1729).

  • Historia canonis sacrique textus Novi Foederis a Jo. Millio in Prolegomenis ad N. T. tradita, cum annotationibus (Königsberg, 1734).

  • Introductio in omnes libros sacros tam veteris quam novi Testamenti, ad usum studiosae iuventius (Königsberg, 1736).

  • Bibliothecae viri, cum viveret, summe reverendi, atque excellentissimi, Danielis Salthenii (Königsberg, 1751).

  • Commentatio in historiae canonis sacrique textus novi foederis a Joanne Millio in prolegomenis ad N. T. traditae paragraphos s.s. 29 priores (Königsberg, 1752). [full text: Google Books]