Det finns två kända gravfält på Prästgårdens ägor. Båda ligger norr om gårdstomten. Det största gravfältet, RAÄ 93:1 innehåller cirka tio runda stensättningar. Det andra gravfältet, RAÄ 74:1 innehåller fem fornlämningar, varav två är osäkra. Dessa utgör också runda stensättningar. Söder om gårdstomten har det eventuellt också funnits ett gravfält, RAÄ 157:1 m fl eftersom flera stenpackningar framkommit i samband med att en tennisplan skulle läggas igen. På gårdstomten finns även några fornlämningsliknande lämningar, RAÄ 158:1 m fl.

Nordväst om gårdstomten finns två högar, RAÄ 92:1 och RAÄ 92:2. Nordost om gårdstomten finns flera enstaka stensättningar, RAÄ 132:1 m fl. I kanten av skogsmarken, nära åkermarken drygt 300 meter sydost om gården finns en grupp med flera stensättningsliknande lämningar, RAÄ 70:1 m fl. På några av lämningarna finns påförd odlingssten. Vid Rönnbacken i sydöstra delen av Prästgårdens ägor finns flera fornlämningsliknande lämningar, varav två husgrunder, RAÄ 69:1 m fl. Invid sockenvägen i söder finns en vägvisarsten, RAÄ 131:1 med inskriptionen ”Västra fögd. Södra vägh. distr.”

Nuvarande prästgården är byggd 1788 på en källare som bevarades från det äldre huset. 1787 beslutas att dåvarande byggnad var alldeles bristfälligt och odugligt och att ett nytt hus skulle byggas, med förstuga, sal, trenne kamrar och kök. Kyrkoherde var Abraham Pih­man som också utformade huset.

Precis som på många Uppländska prästgårdar under 16- och 1700-talet fanns det många hus på gården, i Markim bestod prästgården av 18 hus år 1787. På östra sidan om gårdsplanen fanns bland annat brygghus och drängstuga. Drängstugan brann 1799 varvid en piga och hennes son brann inne. 1800 byggdes drängstugan upp på nytt och revs dessvärre 1962. I brygg­huset fanns ett brännvinsverk modell större, en 28 kannors panna. Brygghuset revs ca 1910. Nuvarande flygel/garage byggdes år 2000. På västra sidan fanns en arrendatorsbostad som revs ca 1920, grunden finns kvar, ett vagnslider som revs vid sekelskiftet samt socknens dubbelbod. Under 1800-talet för­läng­des prästgården med ett annex till en 26 meter lång byggnad,

1923 tillträdde Johannes Uddin som kyrkoherde. Han krävde då att prästgården skulle renoveras och ville att annexet skulle rivas, att nya och större fönster skulle sättas in och taket höjas. En grupp sockenbor ville istället behålla exteriören och lät den berömde arkitekten Hakon Ahlberg göra ett alternativ. Uddin vann dock striden och annexet revs och gården renoverades under 1924 och 1925. I oktober 1925 flyttar Uddin in. Uddin bekostar själv att huset målas gult istället för rött. Markims hushållningssällskap får i uppdrag att anlägga en trädgård.

När Uddin bodde i huset var två av rummen till som pastorsexpedition, första rummet hade dokumentskåp och två skrivbord, innanför det låg Johannes privata rum, ett mörkbrunt herrum, med divan och rökbord, orientaliska draperier, kammarorgel, bokhyllor och palm. Från rummet kunde man komma in i salen men den dörren hälls stängd. Berta hade en egensalong på ovanvåningen.

1934 får värmepanna och och elektriska ljus och 1952 renoveras köket, elspis och kylskåp

1962 säljs prästgården på auktion till Yngve och Gertrud Gustavssson.

Socknens ”dubbelbod” som är Markims äldsta träbyggnad, troligen från 1600-talet.

År 1787 beskrivs den som ”gammal men ännu hållbar”.